EL CID (Charlton Heston)

På 1000-talet har general Ben Yusuf av Almoraviddynastin kallat alla emirer från Al-Andalus till Nordafrika. Han straffar dem för att de lever i fredlig samexistens med sina kristna grannar, vilket strider mot hans dröm om islamiskt världsherravälde. Emirerna återvänder till Spanien med order om att återuppta fientligheterna mot de kristna, medan Ben Yusuf förbereder sin armé för en fullskalig invasion.

Don Rodrigo Díaz de Vivar, som är på väg till sitt bröllop med Doña Chimene, räddar en spansk stad från en invaderande morisk armé. Två av emirerna, al-Mu'tamin av Zaragoza och al-Kadir av Valencia, tillfångatas. Rodrigo, som är mer intresserad av fred än av hämnd, eskorterar sina fångar till Vivar och släpper dem på villkor att de aldrig mer anfaller land som tillhör kung Ferdinand av Kastilien. Emirerna utnämner honom till "El Cid" (kastiliansk spanska för det arabiska ordet för milord: "al-Sidi") och svär honom trohet.

För sin barmhärtighetsgärning anklagas Don Rodrigo för förräderi av greve Ordóñez. I rätten stöds anklagelsen av Chimenes far, greve Gormaz, kungens förkämpe. Rodrigos åldrade far, Don Diego, kallar ilsket Gormaz för en lögnare. Gormaz slår Don Diego och utmanar honom på duell. Vid ett privat möte ber Rodrigo Gormaz att be den åldrade men stolte Diego om förlåtelse (för att han anklagat Rodrigo för förräderi). Gormaz vägrar, så Rodrigo utkämpar duellen för Diegos räkning och dödar sin motståndare. Chimene bevittnar Gormaz död och svär att hämnas honom och avsäger sig sin tillgivenhet för Rodrigo.