O BROTHER, WHERE ART THOU

Sommaren 1937 flyr tre fångar, Pete, Delmar och ledaren Ulysses Everett McGill, från ett kedjegäng för att hämta en begravd skatt innan området översvämmas för att skapa en sjö. De tre får skjuts av en blind man som kör en handvagn på en järnväg. Han berättar för dem att de kommer att hitta en förmögenhet, men inte den de söker. Trion tar sig till Wash, Petes kusins hus, som tar av dem bojorna och ger dem mat. De sover i ladan, men Wash rapporterar dem till sheriff Cooley, som tillsammans med sina män sätter eld på ladan. Washs son hjälper dem att fly. Nästa dag låter Pete och Delmar döpa sig i en flod, men Everett vägrar att följa med dem.

De plockar upp Tommy Johnson, en ung svart man som påstår att han sålt sin själ till djävulen i utbyte mot förmågan att spela gitarr. I behov av pengar stannar de fyra till vid en radiostation där de spelar in en låt som Soggy Bottom Boys. Den kvällen skiljs trion från Tommy efter att deras bil upptäckts av polisen, och de hamnar kort hos den laglöse George Baby Face Nelson som rånat och dödat kor. Utan att de vet om det blir inspelningen en stor hit. George, som kände sig deprimerad, gav trion sina kontanter och gick sin väg.

Nära en flod hör gruppen sång och hittar tre sensuella kvinnor som tvättar kläder. Kvinnorna ger dem majswhiskey och de förlorar medvetandet. När Delmar vaknar hittar han Petes kläder bredvid sig, tomma förutom en groda. Delmar är övertygad om att kvinnorna var sirener som förvandlade Pete till grodan. Senare bjuder den enögde bibelförsäljaren Big Dan in dem till en picknicklunch, men han överfaller dem och dödar grodan.