Nosferatu (F. W. Murnau) CULT CLASSIC

Nosferatu: En symfoni av skräck (tyska: Nosferatu – Eine Symphonie des Grauens) är en tysk expressionistisk stumfilm från 1922 i vampyrgenren, regisserad av F. W. Murnau efter ett manus av Henrik Galeen. I huvudrollen ser vi Max Schreck som greve Orlok, en vampyr som jagar hustrun (Greta Schröder) till sin fastighetsmäklare (Gustav von Wangenheim) och för med sig pesten till deras stad.

År 1838, i den fiktiva tyska staden Wisburg, skickas Thomas Hutter till Transsylvanien av sin arbetsgivare, den excentriske fastighetsmäklaren Herr Knock, för att besöka en ny kund, greve Orlok, som planerar att köpa ett förfallet hus mittemot Hutters egen bostad. Medan Hutter studerar rutten på en karta granskar Knock i hemlighet en mystisk korrespondens skriven med kabbalistiska symboler. När Hutter ger sig iväg på sin resa stannar han till vid ett värdshus där lokalbefolkningen blir livrädda bara vid nämnandet av Orloks namn. I sitt rum hittar han en bok om vampyrer, som han först hånar men sedan lägger i sitt bagage.

Efter att hans vagn vägrar att ta honom längre än till ingången till bergspasset fortsätter Hutter till fots fram till efter solnedgången, då han möts på vägen av en diligens och åker till Orloks slott i Karpaterna, där han välkomnas av Orlok själv. Medan Hutter äter middag skär han sig av misstag i tummen; Orlok försöker suga ut blodet, men hans äcklade gäst drar undan handen. Hutter vaknar nästa morgon och upptäcker färska stickmärken på halsen, som han tillskriver myggor. Den natten undertecknar Orlok dokumenten för köpet av huset och lägger märke till ett miniatyrporträtt av Hutters hustru Ellen på bordet, en bild som den unge mannen bär med sig i en liten rund ram. Greven beundrar porträttet och påpekar att hon har en ”vacker hals”.

Filmen var förbjuden i Sverige fram till 1972.